Trots hockeyns popularitet i Sverige står hockeyspelare över hela landet varje år inför samma dilemma, nämligen att ishallarna stänger ner för sommaren någon gång under våren, och sedan inte öppnar igen förrän under sensommaren. Det betyder att hockeyn är begränsad till att utövas under höst-, vinter- och vårmånaderna, och att hockeyspelare tvingas ta ett uppehåll från träning på is under två till fyra månader.
Fördelen med det är att spelarna tvingas att vistas ute i solljuset och den friska luften – en ishall är ju annars ofta en ganska instängd affär, utan fönster som släpper in dagsljus. Nackdelen är att spelarna själva måste underhålla sin träning under sommaren, på andra sätt än att spela hockey, till exempel genom att springa och träna på gym. Många lag väljer att ha gemensamma fysträningar även på sommaren, medan andra lämnar det ansvaret till varje individuell spelare. Hur man lägger upp sommarträningen beror till stor del på vilken nivå laget spelar på – det är ju viktigare för ett lag på elitnivå att spelarna behåller och förbättrar sin fysiska form, än för ett pojklag.
Precis som i alla sporter måste man dock se till att träningen varvas ordentligt med vila, och då är det kanske en fördel att ishallarna håller stängt för sommaren, så att även hockeyspelare kan njuta av svensk sommar.
